till min vän

Som jag sagt tidigare, så är vi alla vandringsmän, vandringsmän livet igenom. Under några fantastiska år vandrade du och jag på samma väg och lyste upp den tillsammans, bar på ungefär samma packning och ibland bar varandras. Men som alltid kom vi till ett vägskäl och som alltid väljer man inte alltid samma riktning. Oftast kan man mötas ändå och vandra sida vid sida trots att riktningarna kanske är åt helt olika håll. Men ibland funkar det inte alls och där har vi nu hamnat. Ja, vi lever helt olika liv men jag tycker såklart om dig ändå och hoppas att du också tycker om mig. Men just nu kanske det är bättre att vi får vandra för oss själva en stund, men när du någon dag känner att jag får plats i ditt liv igen tveka då inte att höra av dig. Tror tyvärr dock att du inte inser vad som hänt men det är okej bara du vet att jag finns här.

När du står ensam kvar på tå och ytan inte går och nå, när du träffat botten, kom ihåg mig då. När du tagit första bästa tåg och gör vad som helst för en dialog, när du står sist i kön, kom ihåg mig då. Här finns du kvar <3